Detta är jag
Resan från lastbilschaufför till equifysioterapeut
Resan från lastbilschaufför till equifysioterapeut
Jag får ofta frågan varför jag har valt det här yrket, och det är egentligen ganska enkelt, men endå en historia som sträcker sig över 30 år.
Jag har älskat hästar och drömt om en egen enda sedan jag var liten, drömmen blev till specifikt en frieser när jag var 12, så otroligt ståtliga och häftiga!
När jag var 19 köpte min bonuspappa en ardenner till skogsbruket som jag red på äventyr med i skogen, han gick fram överallt och i min barnsliga okunskap såg jag lite ned på de "pimpinetta" halvbloden som var så rädda för att få hovarna blöta.
Trots privilegiet att ha en ardenner hemma i sena tonåren har mitt hästliv varit väldigt sporadisk genom åren.
Ridskola från 7 till 11, en sköthäst ett halvår när jag var 14 och sen ardennern från 19 till 20 när jag flyttade från Göteborg till Stockholm. Efter det blev det ett långt klapp innan jag flyttade till Hölö där jag bor nu tillsamman med min man och vår katt.
Även om jag bara har 300m till ett stall och ridskola blev ridningen endå sporadisk, den kom och gick med ekonomin.
Det är först de senaste tre åren ridningen blivit en stor del i mitt liv när jag blev erbjuden att bli medryttare till Mr Gaucho, en då 15 årig varmblodstravare som inte kan någonting, han kan inte galoppera, ridas ut ensam vintertid, gå in i en transport eller för den delen stanna när man vill. Men trots alla hans otaliga brister älskar jag honom till månen och tillbaka.
Men en sak gör han rätt, han älskar att hoppa, han kan inte för fem öre, men han älskar det endå. Så nu försöker jag skola om honom till hopphäst. Målet är att vi ska kunna hoppa 90cm felfritt, jag har inga ambitioner om placeringar då han saknar både koordination och självbevarelsedrift, men vi tar en halv decimeter åt gången och ser var vi hamnar.
På grund av honom vill jag nu bli hoppryttare, så frieserdrömmarna var bara att lägga på hyllan.
Men för att svara på frågan varför jag har valt det här yrket.
Därför att ju mer jag håller på med hästar, desto mer vill jag ha dem i mitt liv och det räcker inte längre att bara fylla fritiden med dem, jag vill jobba med dem.
Men framför allt vill jag jobba för dem.